Största äpplet

Tre stycken på kilot. Om det hade funnits två till lika tunga äpplen...333 gram väger det största äpplet som skördats idag. 30 cm är omkretsen. Det blev så de räcker en tid framöver. Många skördar har varit gigantiska, något år urusla.
Sorten heter Risäter. Fruktköttet är lagom hårt, lite syrligt och väldigt gott.

 En del äpplen blir "glasiga" och extra söta.

En del äpplen hamnar i ugnen med toscatäcke över sig...sedan är de strax avnjutna med mjuktinad vaniljglass.

Det finns två träd här som är rejält gamla. Nu är de fint paraplyformade och det går att ligga i hängmatta med grenverket som täckande tak.

Äppelblomningen ligger närmare i tid än igår...

Ha en fin avslutning på september alla!
/Anette

En av tolv rosor

En enda ros. Ibland räcker det. När t ex morgonen bjöd på säsongens första minusgrader. Såsom idag.

'Linnaeus', ny för året. Är snygg ihop med sin växtkompis drakmyntan, vid foten av glanskörsbäret. Den här rosen såg jag för många år sedan hos Anette nere i Nora. Så roligt att äntligen ha en egen!

De andra elva i blom är: Henry Hudson, Prairie Dawn, Louise Bugnet, Mystic Fairy, Rose de Rescht, P 10 (provodlingsros), Champlain, Lichterloh, Nevada, Marie de St Jean och New Dawn.

/Anette

Spartina pectinata 'Aureomarginata' blommar

Hade nöjt mig med de fina bladen, bonus att få några blomställningar. Tycker dessutom de är rätt fina.

De perenna lejongapen kom i en andra blomning efter nerklippingen.

Äpplena är fina och stora, mycket tack vare den manuella gallringen. Sorten heter Risäter.

Provodlingsrosen P10 är ihärdig i sitt blommande, om är på mycket låg nivå.

Sista? luktärtsbuketten.

Fröskörd hos lunddockan. Det blev ett enda frö.

Höstat in krukor i helgen så nu är den delen klar.

/Anette

Kommit igång sent omsider

När utesäsongen i princip tagit slut, då behagar skuggliljorna börja blomma. De blommar både på sin nya växtplats och därifrån jag flyttade dem. Måste ha missat en del rötter i våras... 

Likaså blommar nu den variegerade drakmyntan. Den har varit rätt liten ett par tre år men i år verkligen vuxit till sig. 

En som aldrig varit större eller mer rikblommande är den klematis som jag fick tag på i Ystad 2009. Ville ha den tack vare de fina ljusgröna stora bladen. Blommorna är bonus. 
För något år sedan såddes frön från den här och nu finns här småttingar i en kruka. 
På bilden syns en röd pil, den visar höjden på snötäcket för några år sedan. Samma höjd som klematisen.

Förresten kan jag nämna att det var Idrefjällen vi besökte förra helgen.

/Anette

Höst i fjällen

Varsågod sitt!

Om trädgårdens sittplatser handlar det idag!

Den första är för mig eller bara en person åtminstone. Stolen hittades uppe på lilla ladans loft. Finns nu inne i stora perennrabatten. När jag sitter där har jag ett valv fyllt med små blå klematisdroppar, jag menar klematisknoppar.

Nästa är i den så kallade "Skogen". Än är det inte så skoglikt, mer buskigt.

I kanten av perennrabatten finns denna enkla pergola. Den blev till just där för att det var omöjligt att rensa och det kändes bra med en sittplats här.

Vintertid är det här vi sitter. Lilla ladan skyddar mot norr och solen värmer skönt.

Det gamla pergolaskelettet ger skön skugga när sommaren är som varmast. Stängerna hindrar parasollet från att blåsa omkull. Till höger brukar poolen vara. Solen lyser länge här.

Något upphöjt mellan örtagården och sparrisrabatten. En plats för sommarfrukostmorgonen. Ligger mittemot pergolan på förra bilden.

En av två bänkar som flyttas på ibland. De är så lätta och vill man ha en plats att sitta på just där det inte finns en färdig är det ofta den här som kommer till användning.

Verandan på norrgaveln har en bänk lagom för två.

Nummer två av bänkarna är mera fast här under köksfönstret, med sittplatser på trappan också förstås.

Ganska oanvända, men det händer någon gång att vi sitter här. Men då måste man ha dynor annars blir det både för kallt och hårt att sitta på. Det finns ytterligare en trappa, precis bakom stora krukan.

"Tältet" är för det mesta öppet som på bilden. Mitt på dagen ger den stora granen skugga. På kvällen kan det vara skönt att stänga till, antingen någon sida eller helt och hållet. Eller bara med myggnäten. I år har myggen varit frånvarande.

I rosengården finns en bänk för två. När det var öppet för Tusen Trädgårdar minns jag med glädje och viss oro när tre! äldre medborgare satt sig ner där, de pratade och skrattade så härligt. (Soffan höll!)
Sitter man här och vill ha damsällskap sätter man sig till vänster 'Mme Plantier', herren till höger heter 'Charles de Mills'. Ser ut att få fin blomning till nästa år, om inte allt fryser bort förstås.

Dagen och sittplatserna avslutas oftast på balkongen. Stor så en hammock får plats mot söder plus ett stort bord med fyra stolar. Fler ryms.

Härifrån är utsikten fin!

/Anette