torsdag 13 april 2017

Sorgens dimma

Allra värsta början på en tidig morgon i förra veckan.

I nästan samma minut som jag föddes, dog min pappa efter en lång och mycket jobbig period.
Alla hann i tid för att träffa honom de sista dygnen.
Nu råder stillhet och ro för pappa och sorg med allt vad det innebär i olika skepnader för alla oss runt omkring. Känslorna har haft och har ännu sina dalar.

Jag hämtar styrka hos de mina och i trädgården. Där är också stilla och det har stannat upp. Med kylan sker knappt något.


Några aurikler skrek efter omvårdnad, de hörsammades och omplanterades. Blir spännande att få se hur blommorna blir, ett litet lotteri är det ju. Nu har de fått bättre förutsättningar i alla fall.


Vi fick huset fullt med barn och barnbarn. Så mycket sann glädje att se dem tillsammans. De ger kraft att orka med i dessa dagar.

Den surrealistiskt makabra inledningen på min (mycket ojämna) födelsedag avslutades med ett dämpat stillsamt firade långt senare samma dag.

Tillsammans tar vi en dag i sänder.
Ha en fin påskhelg alla!
/Anette